Jag är en aktivist som i över 22 år arbetat med frågor om rasism, diskriminering, afrofobi, Islamofobi men även politiskt i vänsterpartiet och mitt första politiska förtroendeuppdrag för vänsterpartiet var i trafiknämnden Stockholm stadshus.
Sedan ungdomen har jag varit aktiv i Sveriges största organisation för Afrosvenskar och är den ordföranden som suttit längst i Afrosvenskarnas riksförbunds historia.
Ungdomen
Allt började under min uppväxt i förorten Flemingsberg på 80-90 talet där jag gick i Annerstaskolan och Huddingegymnasiet. Redan vid tidig ålder funderade jag mycket på frågor om orättvisor som fick mig att bli en av de första som engagerade sig i ”antivåld-antidroger-antirasism-organisationen” NFG Non Fighting Generation under tidiga 90-talet. Organisationen som startade med kravallerna i Kungs trädgården i Stockholm sommaren -89. NFG spred sig som en löpeld inom riket, och fick en stor uppmärksamhet i pressen, och även av polisen och olika företag som gav NFG sitt fulla stöd. Engagemanget i denna organisation öppnade dörrar till andra projekt och samarbeten som har lett mig till där jag är idag.
Biografi
Direkt efter min utbildning på samhällsvetenskapliga programmet kom jag in på KA1 i Vaxholm som amfibesoldat och var en de första soldaterna med utomeuropeiska rötter vilket gjorde att jag mötes av en hell del rasism och fördomar i den gröna Svenska uniformen.
Efter min värnplikt var jag med och startade Bernadottegymnasiet och jobbade ett antal år som ordningsvakt på många av Stockholms populära restauranger och klubbar där jag fick se ännu mer orättvisor mot rasifierade svenskar samtidigt som jag åkte runt i vårt avlånga land som föredragshållare i ämnen om rasism och unga i förorten men även internationellt. Genom åren har jag varit med i olika skrifter och böcker som publicerats i ämnet.
Redan som 22 åring och då den yngsta blev jag antagen på utbildningen till flyg värd för flygbolaget Britannia Airways en värd då med väldigt få rasifierade. Det blev 11 år bland molnen och resande till olika världsdelar var av de 5 sista åren som kabinchef på Primera Airways. Under min karriär som flyg värd flög jag för Britannia Airways, TUI Airways, Falcon air, JetX och slutligen Primera air.
För det sistnämnda flygbolaget var jag en av de första som rekryterades till flygbolaget som äger solresor när de startade sin verksamhet i Sverige, sedan starten var jag tydlig med att ett kollektivavtal måste till då jag ansåg att kabinpersonalen hade ganska usla grundlöner baserade på provision. Bolagets affärsidé baserades på att samtliga anställda skulle vara egenföretagare med F-skattsedel och att lönerna skulle betalas ut från ett skatteparadis, något jag ifrågasatte och gjorde att jag gick i bräschen för att ett kollektivavtal skulle till och satt med i förhandlingsgruppen hos UNIONEN där vi till slut förhandlade fram ett avtal med flygbolaget Primera Airways. En kort tid efter slutade jag att flyga och började studera till järnvägsingenjör vilket jag jobbar med idag.
Opinionsbildande verksamhet
Trots att jag i många år drivit politiskt påverkansarbete med många framgångsrika projekt och opinion som påverkat politiker och politiken kom jag att uppmärksammas i april 2012 i egenskap av ordförande för Afrosvenskarna då vi krävde kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths avgång, efter att hon medverkat vid World Art Day och blivit ombedd att skära upp en tårta formad som en svart Venus från Willendorf skapad och spelad av konstnären Makode Linde och som blev en världsnyhet.
I många år har jag drivit frågan om Afrosvenskars rättigheter i Sverige men även svenska muslimers rättigheter och den rasism som drabbar dessa grupper vilket jag gör än idag och kommer att fortsätta göra så länge vi inte lever på lika villkor och där hudfärgen inte spelar någon roll.
På internationell nivå har jag bl.a. varit aktiv i den europiska organisationen Européen Network against nationalism, rasism, fascism and in support of migrants and refugees och satt med i kommittén som anordnade konferenser i ämnet runt om i Europa. I början av 2000 talet var jag tillsammans med Kitimbwa Sabuni värdar för en av dessa konferenser i Stockholm med över 100 deltagare från hela Europa. Under mina år som ordförande för Afrosvenskarna i Stockholm var jag en av deltagarna som sände ner den första kommittén som besökte dom drabbade Afrosvenskar under Forserum händelsen, även då var jag med och formade Afrosvenskarnas CERD rapporten till FN:s kommitté för mänskliga rättigheter där vi 2013 vände oss till FN med en rapport som för första gången i svensk historia kartlägger hur Afrosvenskars mänskliga rättigheter kränks i Sverige. Rapporten var en spegel rapport till den svenska regerings och som den Reinfeldt leda regeringen fick kritik för av CERD.
Jag var också en av initiativtagarna till den Afrosvenska agendan som släpptes 2014 inför EU och riksdagsvalet. Agendan var även denna historisk då den utmanar den svenska föreställda färgblindheten som länge omöjliggjort diskussioner om rasojämlikhet och som har hindrat Afrosvenskar från att kunna definiera och sätta ord på erfarenheter av vardagsrasism och rasdiskriminering.
Juli 2014 polisanmälda jag moderatpolitikern Eva Sidekrans för hets mot folkgrupp då hon via sitt företag valde att namn sätta chokladbollen i sortimentet för ”Gammeldags fördomsfri Negerboll”.
Som ordförande för Afrosvenskarna undertekande jag även ett öppet brev till Nederländska ambassaden i Stockholm och krävde att figuren Zwarte Piet (Svarte Petter) skulle plockas bort från firandet av helgonet Sinterklaas (Nikolaus) den 30 november i Sverige. Figuren skulle anlända med båt till Skeppsholmen i Stockholm för att sedan paradera på Stockholms gator fram till den nederländska ambassaden. Några dagar senare meddelar den holländska klubben att man slopar Svarte Petter i sitt firande den 30 november. Jag också var en av dom som gick ut i en artikel och uppmanade vänsterpartiet att se över partiets arbete med representationen i partiet när det gäller personer med utländsk bakgrund och/eller personer boende i miljonprogramsområden som är lågt representerade, detta för att nämna något av allt jag arbetat med i min aktivism.