Ingen har kunnat undgå SD politikern Martin Strids uttalande på Sverigedemokraternas landsmöte om att muslimer inte är mänskor. Som muslim blev jag inte förvånad eller chockerad av detta utspel, för som praktiserande muslim och människorättsaktivist har jag i många år sett och hört dessa uttalanden från bl.a. detta nazistiska parti något man kommit undan med det i yttrandefrihetens namn som många andra gjort dessförinnan.

I Aftonbladet (19/10/2013) skrev Jimmie Åkessons en debattartikel med följande inledningstext ”Det pågår en ruskig anpassning av Sverige till en främmande makt. Hotet utgörs av islam och den muslimska minoriteten i Sverige, denna främmande svulst i den svenska samhällskroppen, och anpasslingarna av det politiska etablissemanget, som hukar värre för muslimerna än någonsin Olof Palme för ryssarna.”

Rasistiska och fientliga föreställningar mot profeten Mohamed och muslimer är inte unika för vår tid utan har funnits sedan islams början och fortsatt med den kristna korstågstiden. Det europeiska historiska kulturarvet har lett till starka antiislamiska rotfästen i dagens västerländska kultur och politik, De rasistiska föreställningarna om muslimer har lagt grunden för hur ”västvärlden” kommit att betrakta och bemöta muslimer, då som nu. Antiislam är ett uttryck för ett förakt och ett hat mot religionen islam och en avsky och motvilja mot muslimer. Per definition betraktas muslimer och islam som underlägsna den ”västerländska” idétraditionen något som gått som en röd tråd i väst och även hemma i Sverige.

Det finns otaliga exempel genom vår svenska historia redan från 1600 talet där islam och muslimer målas ut som konstiga, fientlig eller omänskliga. Föreställningen om islam och muslimen spreds den tiden via sägner som den om hundturken ett monster som befolkar främmande länder. I dessa sägner framställs hundturken som en människoätande varelse med hundhuvud och svans som är tillhälften djur och till hälften människa, där man kopplar ihop de osmanska riket och islam.

Många forskare lägger början på postkoloniala studier i historia, litteratur, filosofi, antropologi och konsten vid publiceringen av Edward Saids orientalism, publicerad 1978. Said fokuserar  i detta arbete på samspelet mellan ”Occident” och ”Orient”. Occident är hans term för väst och Orienten är termen för den romantiska och missförstådda mellanöstern och Fjärran Östern. Enligt Said har väst skapat en dikotomi mellan östlighetens verklighet och den orientaliska romantiska uppfattningen. Mellanöstern och Asien ses med fördomar och rasism. De är bakåt och omedvetna om sin egen historia och kultur. För att fylla detta tomrum har väst skapat en kultur, historia och framtida löfte för dem.

Redan på 1800 talet började den orientalism som Edward Said pratar om sprida sig runt om i Europa genom bl.a. Mozarts alla turca och hans opera Enlevringen ur seraljen. Sverige var inte mycket sämre och vid denna tid kunde man se pjäser på kungliga teatern med anknytning till orienten och för tiden typiska titlar som Fatima den persiska slavinnan och Kalifen i Bagdad. Även då som nu fans det flera kända kulturpersoner i Sverige som Viktor Rydberg som skriver om ”orientalismen” och hur illa man betraktade denna religion och kultur trots att många aldrig rest till ett muslimskt land eller för den delen träffa en människa med islam som tro. En som var en pionjär i Sverige vid denna tid och som faktiskt reste till ”orienten” (Palestina) var Fredrika Bremer 1859 men hon blir besviken då hennes ideal och den bild hon fick genom bibelstudier hemma i Sverige visar sig vara något annat i verkligheten. Fredrika Bremer skriver ”Dessa araber som omintetgör all kultur och trevnad i Palestina och för att sätta sig i respekt måste europeiska missionärer bilda kolonier och med vapenmakt försvara sig mot dessa gräshoppsplågor, hon säger vidare att detta är inte svårt att utföra eftersom araberna inte är modiga. Fredrika Bremers fantasi om ”orienten” och den bilden hon hade om det heliga landet visade sig vara något annat när hon besöker Palestina där den största majoriteten av befolkningen är araber vid denna tid något hon inte kunde acceptera.

Det visar sig att islam och österlandet kommer att förbli en mystisk världsdel för Sverige fram till 70 talet då de första medborgarna flyttar från Turkiet och Libanon och redan här kan man se att det fanns en friktion och invandringskritiska röster som gick så långt att de använde våld mot de nyinflyttade invånarna, men det sprids och odlas också en bild av att de nya medborgarna var primitiva och är inte som de vita majoritets samhället och beter sig som apor med andra ord inte människor som SD:s Martin Strid anspelade på.

Senar på 90 talet när kriget bryter ut i Balkan där många människor dör och många kosovoalbaner som är muslimer tvingas fly för sina liv till bl.a. Sverige blir retoriken ännu mer rå och hätsk. Vid denna tid sker det en del stölder i visa orter runt om i Sverige och många menar att det är de nyanlända kosovoalbanernas fel. Det går så långt att den dåvarande invandringsministern (Liberalerna) Birgit Friggebo offentligt vädrar morgonluft om att det är möjligt att Kosovoalbanerna har som tradition att stjäla” ett uttalande som visar sig vara rena lögnen och då som nu kommer politiker undan med detta. Genom historien har politiker tävlat om att locka till sig väljare, att bl.a. Liberalernas Birgit Friggebo uttalade som hon gjorde var ingen ren tillfällighet. Vid denna tid hade Sveriges riksdag fått ett nytt parti nämligen nydemokrat ett rasistiskt parti vars affärs idé var att angripa rasifierade och särskilt muslimer. Idag kan man tydligt se att Sverigedemokraterna använder sig av gamla rasistiska sägner så som nydemokrat också gjort och vilka man putsar upp i en ny tappning. Dessa rasistiska uttalanden från den tidens politiker fick också konkreta konsekvenser i form av brända moskéer som den i Trollhättan men även att det fanns ett stort motstånd från svenska myndigheter om bygglov fömoskéer något som lever kvar än idag och som förtjänar en framtida artikel.

Tittar man statistiskt sett från 1990 talet och fram till idag kan man se en röd tråd i hatet mot muslimer och islam som tro. I En stor undersökning från början av 1990 talet säger 65% av de medverkande att de har en negativ bild av islam. Mer än en fjärde del av de tillfrågade var av den åsikten att muslimer inte bör ha samma rättigheter som resten av religionsutövare i Sverige.

Det är viktigt att se hela den kedja som reproducerar hatet mot muslimer och islam allt från medierapporteringar, snedvridna skolböcker och populärkultur som återger en både hotfull och exotifierande bild av muslimer och islam, föreställningar som på många sätt lever kvar och frodas. Politiker och demagoger som sprider konspirationsteorier och sägner om ett islamistiskt maktövertag i Europa. Föreställningen om eurabia, där vänstern, intelligenta och korrupta politiker antas hjälpa islamisterna att ta över, något som växte fram som en motsvarighet till konspirationsteorier om judar.

Jag önskar att jag kunde säga att den allmänna förståelsen för islam och muslimer i väst och Sverige har förbättrats, men tyvärr, det har det inte. Många västerländska politiker och intellektuella verkar vara oförmögna att förstå att historien inte kan suddas bort som en svart text på den vita tavlan men även majoritets samhället måste bearbeta de historiska tankegodset vi pumpats med i skolan, media och idag genom sociala medier.