Året är 1822 platsen en av Sveriges största städer. En afrosvensk pojke går nerför en kullerstensgata och leder sin häst. På ena sidan ser han ett förnämt sällskap som sitter på en veranda. De frågar honom vems är hästen, innan han hinner svara hoppar en av männen fram och sliter tag i pojken och dunkar hans huvud mot gatan. En andra man sluter upp och hjälper till med sin käpp. Platsen är Gustavia, huvudstaden i den svenska kolonin Sankt-Barthélemy. Mannen med käppen var Sveriges guvernör Norderling och mannen som dunkade pojken mot kullerstensgatan var guvernörens svärson tillika platsmajoren och chefen för svenska garnisonen. Det har gått 197 år sedan händelsen som dokumenterats av kyrkoherden på ön men afrofobin och likartade fysiska och psykiska attacker mot Afrosvenskar har inte upphört och blir bara våldsammare.

Denna vecka har Ingen kunnat missa bilderna som cirkulerar i sociala medier dessa dagar där vi kunnat se några ordningsvakters oacceptabla beteende med tanke på det oproportionerliga våldet mot de gripna barnen under själva gripandet och som inte kan tolkas annat än barnmisshandel.

BRÅ:s statistik visar att mellan 2008 och 2014 ökade anmälningarna med afrofobiska hatbrottsmotiv med 41 procent och att Afrosvenskar drabbas i högre utsträckning än andra minoriteter av våld. Attacker som inte enbart drabbar vuxna Afrosvenskar utan även barn något som inte lyfts upp i den politiska agendan och sällan i media. För inte länge sedan utsattes Sverige för det värsta terrordådet sedan 1940, två personer miste livet var en av dessa var en afrosvensk pojke och en betydande del av Sveriges bruna befolkning sattes i skräck, samtidigt som SVT rapporterade med linsen fokuserad på hur segregerad skollan var och att barnen är invandrare dvs. man reproducerar rasistterroristens världsbild. En kort tid därefter attackerades en Afrosvensk tvåårig pojke som av en man tilldelades sparkar mot huvud efter att ha knuffats ner på gatan samtidigt som TV4 skriver på sin sida ”Polisen utreder om attacken på den tvåårige pojken i Östersund kan ha främlingsfientliga motiv. Pojken och hans familj kommer från ett afrikanskt land, och polisen utreder det som ett eventuellt hatbrott”. Inte nog med att pojken utsattes för livsfara rapporterar TV4 om händelsen som att pojken är en tillfällig gäst i Sverige.

Forskningen om barns förmåga att uppfatta rasism går så långt tillbaka som till 1939. Sedan dess har många forskare studerat rasism mot barn och dess konsekvenser som visar på att den tidiga barndomen kan vara en avgörande känslig period då stress i form av rasdiskriminering påverkar barnens långsiktiga välbefinnande. Dessa faktorer påverkar hur ungas hjärna utvecklas och bildar neurala kopplingar mellan olika regioner. Tidigare forskning visar också att äldre barn som har utvecklat kognitiva färdigheter utsätts för rasdiskriminering kan uppfatta den egna gruppen negativt och utveckla låg självkänsla och symtom på depression. I början av 2015 kritiserade FN situationen i Sverige med betoning i sin rapport på diskriminering av rasifierade barn och inte minst Afrosvenskar en kritik regering inte verkar ta på allvar.

Hur kan ansvariga politiker garantera att afrosvenska barn kan känna sig säkra i skolan eller i det offentliga rummet? När den föra ministern Ygeman yrvaket säger i SvD (http://www.svd.se/hatbrott-mot-afrosvenskar-okar-kraftigt) att Sverige har lång väg att gå i kampen mot rasism och vägrar att betona afrofobi vilket redan då placerar våldet mot Afrosvenskar i baksätet. Om politikerna är seriös med att afrofobin inte har en plats i samhället som Stefan Löfven deklarerade i sin regeringsförklaring bör man sluta soppa detta allvarliga problem under den blågula mattan och på institutionell nivå erkänna afrofobi som ett samhällsproblem. Ett sådant erkännande är en nödvändig bakgrund till att en seriös politik utformas som kan stävja afrofobins negativa effekter på Afrosvenskars mänskliga rättigheter. Myndigheter som skolverket med flera ska åläggas att följa Brås och myndigheten för ungdoms- och civilsamhälles frågor exempel och lyfta afrofobi som ett specifikt arbetsområde. Diskrimineringsombudsmannens årliga statistik över diskriminering ska differentieras så att kategorin ”Diskrimineringsfall med afrofobiska motiv” införs.

Debattör och föreläsare